Världens undergång

Strax efter Andra världskriget tillsatte den brittiska regeringen en arbetsgrupp ledd av känd professor för att utröna eventuella faror med rökningen. Jag hörde en intervjuv med en av de då unga forskare som deltog i arbetet, idag en pensionerad professor i 100-årsåldern.

Man började med att besöka sjukhus och fråga sjuka om derras rökvanor. Han berättade att när man efter några veckor sammanställde de första svaren stod det genast klart för alla i hela gruppen hur in i helvete farligt det var att röka och som en följd slutade alla i gruppen omedelbart att röka .

Det tog några år till att slutföra forskningen, men när man till slut presenterade resultatet för beställaren regeringen, blev svaret  ”Det här kan vi inte publicera, folk kommer ju att bli rädda ju”. Regeringens vägran att publicera resultatet officiellt till trots fanns ju rapporten dock kvar som vetenskapligt arbete och vi kan därför med fog påstå att mänskligheten har med säkerhet haft kunskap om rökningens farlighet sedan slutet av 40-talet. Likaförbannat finns det människor än i dag som påstår att det handlar om överdrivna larmrapporter.

Precis där står vi när det gäller klimatfrågan. I tobaksfrågan finansierades och finansieras motståndet av tobaksbolagen, i klimatfrågan finnansieras motståndet framförallt av ”the Koch brothers”.

Ronnie Sandahl skriver fint i en krönika:

"Senast förra veckan kom jag återigen att tänka på det där promenaddäcket, de där isbitarna som klingade i kristallglasen.

Kanske var det just isen som gemensam nämnare. Eller om det var bristen på panik. Skakade forskare berättade att sex stora glaciärer i västra Antarktis nu är bortom all räddning. Havsnivåerna kommer att stiga. Andemeningen var i stort sett att Noak snart bör lätta ankar. Det blev notiser i nyhetsflödet. Knappt ens det."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article18915683.ab