Frankrike och första världskriget.

1911 hade Frankrike 41 415 000 invånare. Vi utgår från att hälften var män, alltså 20 700 000 stycken, Vi antar att män i krigsförande ålder är 20-40 år gamla och att folk dör vid 80. Detta leder till att 25% av alla franska män deltog i första världskriget eller 25% av 20 700 000 vilket blir drygt 5 000 000 män. Av dessa män dog ca 1 400 000 eller 28%. Drygt var fjärde ung man som gick ut i krig kom alltså inte hem vilket också kan uttryckas som att var fjärde man i fertil ålder dog. 1 400 000 unga franska kvinnor hade ingen man eller 28% av alla kvinnor i fertil ålder. Lägg till det flera miljoner skadade unga män och antalet kvinnor utan karl stiger ytterligare mycket kraftigt. Detta ledde till en dramatisk omläggning av de franska medborgarskapslagarna som tidigare varit baserade på blod, dvs det krävdes en fransk pappa för att bli fransman, då man erbjöd varje man som gifte sig med en fransk kvinna, medborgarskap.

Enligt vad jag lärt mig var det under denna tid som uttrycket "C'est la guerre" myntades. Det användes som ett urskuldande för alla möjliga sorters olämpligt beteende och syftade på den allmänna moraliska upplösningen som frodades i spåren av alla dessa döda och skadade unga män och med detta alla ensamma fertila kvinnor. Någon skaldade "C'est la guerre sa fransosen, stoppade huvudet i påsen."

Ovanstående kan vara värt att tänka på när man som svensk har svårt att förstå sig på det omgivande Europa. Det kan också vara värt att tänka på när man ryggmärgsmässigt säger nej till en starkare europeisk integration. Vi kan i Europa också, det är inte bara i Mellanöstern och söderut, så låt oss fortsätta den europeiska integrationen på det att varje ung kvinna även fortsättningsvis får ha en frisk stark man i bingen och slipper leva som änka eller tillsammans med en krigsskadad krympling eller psykfall.